¨jag satt häromdagen och läste min tidning, en dag som så många förut. Åh jag tänkte på alla de drömmar man drömt som en efter en tagit slut. då såg jag en bild på en flicka med en skadeskjuten kråka i famn, hon springer iväg genom skogen så fort som hon någonsin kan.
hon springer med fladdrande lockar, hon springer på taniga ben och bönar och ber och hon hoppas och tror att det inte ska vara försent.

Flickan är liten och hennes hår är så ljust och hennes kind är så flämtande röd. kråkan är klumpig och kraxande svart om en stund är den alldeles död. Men flickan hon springer för livet hos en skadeskjuten fågel i famn honm springer mot trygghet och värme för det som är riktigt och sant.
Åh hon springer med fladdrande lockar, hon springer på taniga ben för hon vet det är sant det som pappa har sagt finns det liv är det aldrig försent.

Och jag började darra i vånda och nöd, jag skaka av rädsla och skräck. För jag visste ju tydligt och klart att det var bilden av mig som jag sett- för mitt hopp är en skade skjuten kråka och jag är ett springande barn. Som tror att det finns någon som kan hjälpa mig än som tror att det finns någon somn har svar.
Åh jag springer med bultande hjärta, jag springer på taniga ben åh jag bönar och ber fast jag egentligen vet att det redan är allt försent.



Låten är ju så klockren å bra ! i löve it <3